Björne Erixon

Nya ledare?

Björne Erixon — Thu, 26 Jan 2012 16:00:09 +0000

Ny ledare nominerad för Socialdemokraterna. Intressant se hur det går. Tillämpar reflektioner gällande kristna ledare. Vilka är samlande, inspirativa och vilka har folkets tillit? Vilka kriterier behövs för ledarskap idag? Politiken har nog sina krav. Enligt nya testamentet går ledarskap via tvättbaljan, korset, bönekammaren, studierummet, dialogtorget. Kanske mer. men framför allt; ärlighet, Guds utrustning först, lärdomar genom korset verkan i livet. Läs 2 Kor, Joh. 13, t.ex. Ledare bör leva nära Gud, nära folket och med en djup självinsikt.

Hur ser ni som läser detta på ledarskap, i samhälle och kristenhet?

Vem har läst Oswald Chambers?

Björne Erixon — Wed, 25 Jan 2012 15:40:11 +0000

Rubriken är en efterlysning. Jag vill veta om du har läst något av denne man. Hans andaktsbok, som fortfarande ges ut, ”Allt för Honom”, har lästs av generationer. Jag läste den i min ungdom, en tydlig inriktning på Kristus. Han levde mellan åren 1874- 1917, många böcker finns på engelska språket. Har du läst honom? Vilka intryck har han gett? En värld att upptäcka. En svensk biskop skrev en gång ett förord till en upplaga av andaktsboken (Arvid Runestam) Ibland tycker jag nog att en del av predikningar och from litteratur är ”snömos”. Visst kan legalism lura i vassen, men det är ibland bara ett försvar för ”den billiga nåden”( Bonhoeffer) Om du inte läst något av OC , börja gärna, men ge inte upp för tidigt, när du kanske möts av en kärv framställning. Så långt bort från insmickrande narcissism vi kan komma. Åtminstone en nödvändig distans.

Du kanske har någon annan, kanske okänd för många, kristen författare som behöver uppmärksammas idag. Gärna någon som utmanar de trendiga namnen, vilka de nu är i skilda kretsar. Det kan ju vara någon av ökenfäderna eller någon ”karismatisk” höjdare….Välkommen med dina reflektioner.

Vision för tillväxt

Björne Erixon — Mon, 23 Jan 2012 13:21:38 +0000

Guds rike växer, på olika sätt. Som en surdeg, mitt i kriser. I helgen var jag i ekumenisk bibelhelg i Strömsund. Givande. Fick del av några bitar i en vision som ett antal jämtländska pingstförsamlingar har. Hur de samarbetar, processar och verkar. Relationsbygge mellan församlingar och till medmänniskor: älska Gud, din nästa och dela livet med andra. En Andens process. Vårt tema för helgen var; Genom stillhet och förtröstan blir ni starka, enl. Jes. 30;15. Kolla till vers 26!!

Hur skall krympande församlingar överleva och växa, i antal och i inre kvalitet? Besöket i Strömsund, gudstjänsterna, mötet med människor och samtal med Peter Wilhelmsson, ordf. i Strömsund, gav mersmak!!

Hur ser visionerna ut? Är det möjligt, önskvärt, att flera församlingar, kanske ekumeniskt, hittar fram till olika typer av utbyggd gemenskap, satsningar ? Hur ser det långsiktiga arbetet ut?

Raoul Wallenberg 100 år

Björne Erixon — Wed, 18 Jan 2012 14:38:54 +0000

Idag hedrar vi Raoul Wallenberg, mannen som räddade många judar ur det nazistiska helvetet under 2;a världskriget. Det kommer säkert sägas o skrivas mycket om detta. Låt oss som är äldre påminna de unga om detta. Det finns förebilder som agerar för andra! Behovet av detta är gigantiskt stort, med tanke på den kommersiella kulturen av olika ”idoler” som lyckas. Kommer föredragen vara rannsakande gällande historien? Finns det mer som skulle ha kunnat göras, tidigt? Samtidigt; vi i vår tid har säkert våra ”blinda fläckar”, som vi inte ser.

Fundera över; vilket eftermäle vill du ha? Å andra sidan: en människa är alltid större än berättelsen om henne. Det gäller dig och mig, det gäller även Raoul Wallenberg.

Men, visst känns det tomt idag när det gäller förebilder i det offentliga? I våra privata liv har vi nog vardagshjältar. Om de offentliga arenorna förmenas oss, låt oss oavsett det söka leva våra liv , i integritet, i autencitet och uthållig tro. En äkta tro är mer värd än alla ”glansbilder”.

Var det bättre förr?

Björne Erixon — Tue, 17 Jan 2012 20:48:30 +0000

Rubriken har många bottnar. Om vi begränsar det till vårt land, räcker reflektioner en bit. Materiellt har mycket blivit enklare; bekvämligheter, semester, fritid, utbildning etc. Men andligt? Längre tillbaka; tvång att tro, landsförvisade baptister, trångt med religionsfriheten. Nu; stor frihet, vikande siffror, men kanske mer av personlig tro etc. Bilderna är många och vi borde ha detta samtal på gång hela tiden. Vilka kriterier går vi efter när vi gör bedömningar och omdömen? Kalla kriget är över, men ekonomiska problem av gigantiska mått. Köpfesten är över? Besinning kommer, kanske. Omvändelse inför hoten; en enkel livsstil är viktig. Redan på 60-70 talet pläderades för detta.

Förr, fullsatta kyrkolokaler, stort engagemang, samtidigt moralism och hårda tag, men inte alltid. Vad skulle hända om alla kristna levde som dej och mej? På söndag är Bibelns dag, samtidigt som det är slutdag för den ekumeniska böneveckan. Behövs inte en ”bibelväckelse”; läsning och praxis.

Var det bättre förr? Det beror på vad du tänker på…

Att överge eller stanna kvar

Björne Erixon — Mon, 16 Jan 2012 20:54:31 +0000

Vad gjorde kaptenen på kyxkryssaren? Gick han bort från båten i förtid eller? Sceneriet ställer även andra frågor; hur gör ledare, på olika plan, i skilda sammanhang? Skor man sig själv eller gör man som Jesus ”ger sitt liv ” för de sina? Samhället lider av ledarkriser. Ja, hela världssamfundet. Hur ser det ut i kristna församlingar? Här kan bara varje kontext ge sitt svar. Frestelsen att se främst till det egna kan vi alla möta. Som politiska ledare, som andliga ledare, som föräldrar och andra auktoriteter; ser vi till deras intresse vi är satta att tjäna? Jag ger mitt svar, du ger ditt. Förtroende kan vinnas eller försvinna, men kanske återvinnas. Varje dag svarar vi på mina frågor, i alla relationer; smiter jag från mitt ansvar, står jag kvar, tar jag mitt ansvar, även om det kostar på?

Ikväll ber jag för alla som har ett ledaransvar i kyrka och samhälle, på alla nivåer. Att vi alla skulle få mod, integritet, att stanna kvar. Mitt i det obekväma, som det ibland kan vara. Men med glädjen över förtroendet vi fått .

Idrott och moral

Björne Erixon — Fri, 13 Jan 2012 18:59:06 +0000

Sexistiska glåpord i Skåne kring innebandy. Elitidrottens dyrkan av prestationen. Mycket kan man fundera över. Vilka etiska värderingar gäller, bör gälla och vilka finns i olika sammanhang? Bra att miljöer granskas. Förnedrande kvinnosyn i den mån den finns, måste bort. Gradering av människor behöver ifrågasättas. Den radikala människosynen, allas lika värde, som bl.a. kristen syn vill föra fram, kan bli en god utmaning. Hur ser föredömen ut i denna elitidrottens värld? Jag tänker på alla ideella ledare, som sliter och gör ett bra jobb. Sörjer över överentusiastiska föräldrar som hetsar sina barn att överträffa sig själva. Låt barn vara barn.

Ny eller förnyad församling?

Björne Erixon — Wed, 11 Jan 2012 20:41:21 +0000

Finns det någon framtid för kristen tro i vårt land? Mycket är svårt att få grepp om. Allt kan inte mätas. En del säger; låt oss starta nya församlingar! Andra påstår, bättre att förnya den församling som finns. Kanske det handlar om både och? Att i vissa områden, där evangeliet inte är känt, starta nya grupper som kan bli nya planteringar för Guds rike. Tidigare uppfattades ofta församlingsbildningar som ren och skär splittring, det var missnöjda kristna, sades det, som satte igång ”något eget”. Idag satsar frikyrkor och även Pingst på församlingsplantering. Gott. Vad är syftet? Att vinna, vårda nya omvända .

Hur ser en förnyad församling ut? Måste den förkalkas på grund av ålder. Inte alls, om Guds Ande får blåsa liv i ”de döda benen” kan mycket hända. Fördelen här; det finns erfarenhet, struktur, resurser.

Vi behöver nya och förnyade församlingar, som baser för gudsriket. Och många levande grupper inom den stora helheten.

Allt kan inte mätas. Guds rike byggs inifrån. Det är som surdegen som genomsyrar allt, efter en tid. Som saltet, ljuset och staden på berget. Som vetekornet, som läggs ner i mullen, som uppstår till ny frukt. Vad måste dö i församlingar? Detta är en framtidsfråga, som avgörs varje dag. Om vi sätter Gud främst, tonar ner egotrippande personligheter, minskar pressen på det mätbara och fördjupar tilliten till den Levande Anden, växer församlingar.

Uppmuntra, inte smickra

Björne Erixon — Thu, 05 Jan 2012 15:26:03 +0000

Alla behöver uppmuntran, inget smicker. Uppmuntran är avsiktslös, vill inte använda den andre. Smicker är ute efter något. Ibland ser vi tydligt skillnaden. Ibland blandas uppmuntran och smicker. Mottagaren kan ha svårt att skilja dem åt. Om vi sällan får äkta bemötande, kan vi bli sårbara för smicker. Uppmuntran handlar om integritet, vilja att hedra den andre. Smicker vill få ut något av den andre. Det finns, för det mesta, något positivt hos medmänniskan att ta fasta på. Även där det tycks försvinna bland taktik och spel. Gud ser oss. Han ser det goda Han själv gör i dig.Han ser det positiva i dem vi har svårt med. Han ser avsikten och viljan. Ur den gemensamma kristna tron kan vi ösa mycket av uppmuntran. Vi uppmuntras av att andra får hjälp av Gud. Att se hur Gud befriar och stöder andra. Att det inte är kört! Uppmuntrans källor behöver inte sina. Hjälper oss att inte ”bli färdiga” med någon. Det kan vända även i de krångligaste av relationer. Uppmuntran vill lyfta, smicker river ner, även om det är ”sockrat” med beröm. Dagliga erfarenheter, ofantlig litteratur och många människoöden ger material för eftertänksamhet.

Vem vill du uppmuntra idag? Sänd iväg ett Sms, skriv ett mejl, ring någon, be för någon.

Leve gemenskapen!

Björne Erixon — Wed, 04 Jan 2012 09:11:35 +0000

Ingen människa är en ö. Vi blir till i relation till andra. Från livet s första brinnande sekunder, när den vuxne blickar på oss. Så fortsätter det: sedd, hörd och mottagen. Om inte, slocknar livet och vi dör. Att vara kristen handlar om att vara det tillsammans med andra. Många har icke-fungerande erfarenheter. En gemenskap eller en miljö som kvävde initiativ, liv och glädje. Detta är mångas stora livssorg. Själavårdarens insikt pga samtal med medmänniskor.

Bilden av Kristi kropp, där likhet och olikhet genererar liv, talar sitt tydliga språk. Gemenskap är inte uniformitet eller likrikighet . Genom tron på Kristus, dopet in i hans kropp, förenas vi med alla troende. Det är en verklighet, som är större än våra småttigheter, sekteristiska gränsdragningar och vår oförmåga att motta andras olikheter.

De som är mig mest olika, i gemenskapen, dem behöver jag bäst. Det inser jag i teorin, men inte alltid praktiserad realitet. Jag behöver öva mig i generositet och öppenhet.

Är kristna församlingar inneslutna i sig själva? Hur kan vi bli mer inkluderande? På riktigt, menar jag? Vår rädsla för det främmande, det annorlunda, bygger upp murar. I Kristus är de eg. redan rivna. När vi tar emot Guds kärlek, vågar släppa taget om det egna, börjar en inre process. Jag vill detta år försöka ge mitt bidrag till denna process.