EN TYST MINUT PÅ NYHEM!

 

Vid stora idrottsevenemang och andra viktiga tillfällen brukas ibland hållas en tyst minut. Vi uppmanas att komma ihåg offer för en katastrof. Jag föreslår en tyst minut under årets Nyhemsvecka! Vad är det då som hänt? Jag tänker på den fotbollsmatch som skall äga rum under tisdagens eftermiddag. (Dagen 27 maj- 09) Vad skall vi minnas? Jag tänker på alla de som i svensk frikyrka (inklusive Pingströrelsen) uteslutits ur någon församling på grund av orsaker som idag accepteras eller inte föranlåter någon åtgärd. En fotbollsmatch mellan pingstpredikanter på Nyhem har ett stort symbolvärde. Därför skulle en tyst minut i samband med detta visa på mognad, mod och självrannsakan. Det borde uppföljas av seriösa samtal i dessa typer av frågor; vad har hänt i en svensk kristen rörelse där så stora förändringar ägt rum? Vad låg bakom de många uteslutningarna? Vilka pastorala och själavårdsmässiga utmaningar aktualiseras? Jag menar att vi här har en historisk möjlighet att gå från ytlig självkänsla till ett moget ansvar för vår, många gånger smärtsamma, historia. Det skulle åstadkomma insikter, smärta och befrielse! Och en god grund att gå vidare in i framtidens alla utmaningar!

Självklart har mitt förslag inget med frågorna om den aktuella matchen. Det handlar inte om fotboll, det handlar om människor! De bortglömda, gömda och deras barn och barnbarn. Många av dessa lever fortfarande. En tyst minut, som jag här skissar som seriöst förslag, skulle kunna initieras av väckelsens ledare i samarbete med den lokala församlingens ledare. Du känner kanske någon som blev utesluten på grund av orsaker som vi idag inte bryr oss om, eller som inte orsakar någon form av församlingstukt. Du kanske har kontakt med något barn eller barnbarn till dessa jag tänker på. Kan du se in i deras ögon fyllda av smärta, och förbli okänslig?

Självklart är en symbolhandling, typ en tyst minut, en enskild handling. Men sett i ett evangeliskt och medmänskligt perspektiv kan det inleda en serie handlingar, mognad hos rörelsen och en stor barmhärtighet gentemot de människor och deras anhöriga som drabbades av ett ”systemfel”. En tyst minut skulle kunna vara en profetisk symbolhandling. De finns ju i överflöd i Bibeln! När folket inte vill höra Gud tala, uppmanade Gud sina profeter till konkreta symbolhandlingar.

I samma nummer, som talar o den kommande fotbollsmatchen, skriver docent Roland Sennerstam, om tappet av unga människor från kristna församlingar. Utifrån lärdomar från P: O Enquists senaste självbiografiska roman, ”Ett annat liv”, vänder sig skribenten till frikyrkan. ”Det är beklämmande att kunskapen inte vuxit mer, trots en rik flod av Guds barnbarns litteratur, än att frikyrkan behåller kanske en tredjedel av barnen som passerat från söndagsskolan till tonåren.”

En tyst minut på Nyhem borde få skaka om oss ordentligt, få oss att vakna ur vår ”törnrosasömn”.

I denna tysta minut kan livets och kärlekens Gud, genom Jesus, Människosonen, visa oss den verkliga situationen, öppna våra hjärtan för de nödlidande och erfara vreden mot orättfärdiga system. Skall vi stå på de utsattas sida eller ska vi klämkäckt trampa vidare, som om vår historia inte betyder något? Om det blir praktiskt möjligt för mig, skulle jag i min tysta minut, stå för alla dem jag känner som frikyrkan ”tagit död på”. En tyst minut, kan bli inledningen till livets, kärlekens, ärlighetens och barmhärtighetens djupgående krafter till permanenta förändringar i våra liv!

Björne Erixon

Bibellärare och författare